Helenes bloggdagbok

Jag har haft det riktigt hett om öronen de senaste veckorna. Vi fick ett nytt uppdrag i Finland och eftersom den i teamet som skulle ta hand om det är helt nyanställd, så fick jag följa med och göra upp kontraktet och få igång processen. Nu var jag inte så ledsen för detta, jag fick ju tillfälle att träffa några av mina vänner där, men det blev en hel arbetsvecka i H-fors och den här veckan har vi varit fullt sysselsatta med planering inför nästa arbetsår. Nu ser jag fram emot en mörk och dyster, fridfull weekend med TV, hämtmat och sovmorgnar. Lena trivs så bra i Riga, och jag förstår precis varför. Det är en fascinerande stad och människorna är så trevliga och så finns det de som i alla fall låter som om Sovjetunionen fortfarande existerade. (D v s varför göra något enkelt om man kan krångla till det...) Som grädde på moset så får hon vara med om en heldag med den högsta chefen "generalen" för Frälsningsarmén nu på söndag. Dace har lovat följa med för mycket blir trolige

Det är stressigt, jobbigt och roligt! Hela förra veckan var jag med Lena Å H i Riga, där hon nu får ta tag i ett stort uppdrag alldeles på egen hand. Vi hade tur och kunde engagera Dace som har varit min tolk, för det här uppdraget som beräknas pågå minst en månad. Dace och Lena fann varann direkt, så det skall nog gå bra. Den här gången gäller uppdraget infrastruktur, ett område som Lena har erfarenhet från sen tidigare. Veckan innan tillbringade jag fyra hela dagar i Bryssel, trist och tungt men nödvändigt. Lena bor kvar här tills vidare, nu hinner hon ju inte leta lägenhet. Men det är trevligt - när hon är här alltså. Idag har jag tagit ledigt, har tid hos min frisör klockan ett och just nu är tvättmaskinen igång. Om jag inte kan värja mig för arbetslusten, så blir det nog ett varv med dammsugaren också.

När det är skakigt i europeisk ekonomi, så blir det mycket att göra hos oss. Jag har varit med på en konferens i Frankfurt tre dagar, varit i Tallinn igen och därifrån åkte jag direkt till Finland och nu senast har jag varit i Stockholm, kom hem i onsdags kväll. Det har varit oerhört stressigt sedan jag fick mina nya arbetsuppgifter, men det beror dels på att vi har haft ett par avhopp bland dem som skulle ingå i teamet och så har vi fått förhålla oss till den skakiga europeiska ekonomin, även om just mitt team jobbar med Europas lugnaste hörn. Idag är jag ledig, skall möta Lena Å H på Heathrow klockan fyra. Hon skall bo hos mig tills vidare, börjar officiellt jobba hos oss på tisdag. Lena har kollat lägenheter på internet och i morgon eftermiddag skall vi på två visningar, hon vill gärna bo i Greenwich igen. Det har väl vissa fördelar med att bo nära jobbet, men å andra sidan så kommer vi att vara "ute" så mycket att det inte spelar så stor roll. Men det skall bli spännand

Det har sina sidor att få nya arbetsuppgifter när organisationen samtidigt förändras - och nyrekryterade medarbetare hittar andra, ännu mer välbetalda jobb. Men nu blir gruppen fulltalig första november - då kommer Lena Å H. Lena gjorde, dumt nog av med sin mysiga lägenhet i Greenwich för ett par år sedan, så nu får hon bo hos mig tills hon hittar något eget. Vad har jag gjort sen sist? Jag har varit i Estland två gånger, i Finland två gånger och i Göteborg en gång. Nu senast har jag varit på Åland, kom hem i lördags eftermiddag. Trevligt ställe Åland, men lite knepigt därför att de äe både med och inte med i EU. Jag trodde, naivt nog, att det enbart var "tax-free" som skilde dem från Finland, men nu vet jag bättre. Det var i alla fall väldigt positivt att alla talade svenska....   Jag har haft en helledig tredagars weekend, då slappnade jag av i Chiddingfold, stängde av mobilen och när jag var vaken så hade jag trevligt tillsammans med Edward och Melanie. Ledig dag idag

Jag hade planer på att resa till Tallinn när jag jobbade i H-fors, men det blev aldrig av. Nu har jag varit där och kan konstatera att de tre baltiska huvudstäderna har så olika karaktär. Vilnius är italiensk, Riga är nordisk och rysk och Tallinn är Tallinn och finsk. Men det blev ni väl inte klokare av? Jag kom till Tallinn onsdag kväll, sysslade huvudsakligen med jobbangelägenheter torsdag-fredag men igår tog jag skadan igen och såg på stan. Det regnade en del, men nu har jag ett nyinköpt paraply i de estniska färgerna! Jag bodde på hotell Olumpia, 18 våningen med en fantastisk utsikt västerut. Hotellet var riktigt bra, även om det låg några minuters promenad från stadskärnan. Däremot låg det nära den verksamhet som jag skulle diskutera med. Herrarna var väldigt formella och det kändes som om det fanns ett arv från sovjettiden som de ännu inte helt gjort sig av med. Nej, det var inga damer närvarande, bara fem herrar. Nåväl, allt ser ut att gå i lås och jag kommer att följa med n

Oj då, det har gått två veckor sedan jag skrev här. (Tack Marianne L för påminnelsen!) Men jag har en hållbar ursäkt, mina nya arbetsuppgifter, som kom väldigt snabbt och helt oväntat, de har tagit både min tid och mitt engagemang i anspråk och vissa kvällar har det varit svårt att somna. Då tar jag till ett gammalt knep. Jag går igenom kända förhållanden i min mors familjs släkttavla. Tvingar mig själv att tänka koncentrerat på de namn, förhållanden och händelser som jag känner till. Det har jag gjort så många gånger nu att det känns jättetråkigt att ligga och fundera på om det är korrekt att morfars far var örlogskapten eller om det var mormors far som var det eller om det var mormors mor som kom från Sjuntorp och morfars mor som kom från Falköping eller tvärtom. Det  är så trist att jag somnar av ren leda. Bättre än sömntabletter eller starksprit! Men åter till mitt jobb! Jag har klart med fyra medarbetare i mitt team, tre kommer från "oss" och en är nyrekryterad. Nu ha

Jag reste från Kiruna i fredags och kunde inte neka mig nöjet att stanna till i Stockholm för att hälsa på hos Carl och Jenny och bese deras nya lägenhet. Men lägenhet är nog fel ord, detta var en våning - i två våningar dessutom. Supersnyggt och som grädde på moset en stor takterrass med utsikt över taken mot Djurgårdens grönska. Jag reste tillbaka hit söndag eftermiddag, och idag skulle jag egentligen haft min lediga dag efter ett uppdrag, men The Big Boss hade aviserat att han ville träffa mig klockan elva, så det var bäst att jag försökte vara i form till det mötet. Och vad hände då? Jo, jag blev tillfrågad om jag ville bli ansvarig för Sverige, Finland och Baltikum samt eventuella uppdrag i Norge med anknytning till EU. Det innebär att jag får göra research om uppdragen, utse personal och naturligtvis också delta i uppdragen så långt det är möjligt. Man har gjort en uppdelning av EU i åtta regioner utifrån hur många uppdrag man haft och kan räkna med i den närmaste framtiden.

I fredags kväll var det var det bastubad vid Torneträsk. Från järnvägsstationen med samma namn går det en väg norrut, till ett fritidsområde och där möttes vi av uppvärmd bastu (jag höll på att skriva uppeldad, men det blir väl fel...) med björkris och pors, öl och renkorv att förtära under tiden som vi blev uppvärmda och sen snabbt (MYCKET SNABBT) dopp i träsket. Sen var det mera öl  och äkta hembränt för dom som kände för det... Vi var tillbaka i Kiruna strax efter midnatt och sen gällde det att sova effektivt, för jag skulle bli hämtad halv sju! Det tog en dryg timma att köra till Nikkaluokta och sen var det bara att vandra upp mot fjällstationen. Efter ungefär en halvmil, så väntade en halvtimmas båttransport över en sjö med samiskt namn och sen lär det ha varit åtta kilometer till fjällstationen. Om man inte "fuskar" med att åka båt så är det två mil att gå från Nikkaluokta. När vi kom fram så kunde vi installera oss på var sitt tvåbäddsrum. Oss, det kräver en förklaring

Jag kom hit till Kiruna förra fredagen och har alltså varit här en vecka nu. Weekenden gick åt till "acklimatisering", sen har det varit full rulle både dag- och kvällstid. Jag blev behandlad som en god vän när jag dök upp på kontoret i måndags och förutom det normala jobbet så har jag varit ut- eller hembjuden varje kväll. vädret ahr varit riktigt trist, men det är ju ändå intressant när man inte behöver tända lampan förrän efter åttapå kvällen, även om det spöregnar ute. Nu ser det ut att bli bättre väder och över helgen och i morgon bitti skalljag få följa med till en plats med det exotiska namnet Nikkaluokta. Vägen tar slut där och man kan vandra upp mot Kebnekaie fjällstation. En av de som jag jobbar tillsammans med skall ta med mig på någon vandringstur från fjällstationen. Nej, vi skall  inte bestiga fjället, det har vi inte tid med och  så är vädret alldeles för osäkert för någon mer avancerad tur. Om tio minuter blir jag hämtad för en bastukväll vid Torneträsk. Det

Jag kom hem från min rundresa i Skottland i torsdags kväll, hade då fått ett "oroväckande" mail från min chef. När jag ringde honom fredag förmiddag, så var han väldigt len i munnen och frågade om jag kunde tänka mig att resa till Kiruna i slutet av nästa vecka, en uppföljning av några detaljer i mitt tidigare uppdrag där. Vad säjer man? Bara vädret är någorlunda bra, så kan det väl gå an - och det är ju fortfarande mycket ljusa nätter där, även om midnattsolen är på upphällningen. Men jag hade förstås tänkt mig några sommarveckor i London. Vädret i Skottland var inget att hurra för, men några riktigt fina dagar, ett antal acceptabla och en handfull dagar med skitväder blev det. Jag kände inte till Skottlands västsida så bra, men nu har jag sett en del intressanta platser. Kerrera var dett riktigt ödsligt ställe. Jo, det fanns några bofasta och en del sommarboende, men det var långt mellan husen. Och så en campingplats och hamn för fritidsbåtar på öns norra spets, men det u

Vi hade planerat att köra ut till Skye idag och stanna där över helgen, men det kommer att regna till och med tisdag, så vi får ändra våra planer lite. och kör till Oban i morgon och stannar där till på söndag eller måndag. Oban är kanske inte helt korrekt, vi skall till den lilla ön Kerrera strax utanför Oban, där Gerry och Martin har fått ett hus (ruckel) som varit obebott sedan många, många år. Gerry är en McDougall of  Dunollie och det är hennes släktingar som äger praktiskt taget hela ön. De har lagt ner mycket tid och pengar på att få huset beboeligt och det skall bli spännande att komma dit och se hur det är i en sådan avkrok av världen - och Skottland. Jag hoppas att jag också hinner med att vandra en bit upp på Ben Nevis som ligger nära Fort William.. Stigen dit upp är 10 miles och det tar 6-8 timmar att nå toppen. Skall man göra sig så mycket besvär, så måste det vara fint väder, annars kan det kvitta. Det var dagsnoteringarna. Resan hit gick bra, vi valde att köra mindre v

Min semester börjar inte förrän på måndag, men ÖDET har slagit till och ett stort datafel igår eftermiddag gjorde att vår chef tyckte att alla som just nu jobbade på kontoret kunde ta en extra ledig dag idag. Och det tackar jag för. Jag har packat bilen, tömt kylskåpet och dubbelkollat att allt är i ordning för tre veckors bortovaro. Nu väntar jag bara på att Jennifer, en kollega som skall åka med mig till Windermere i Lake district,  skall ringa och tala om att hon är klar att åka. Jennifer bor i Harrow, så det är ingen direkt omväg att hämta henne. Sen planerar vi att undvika motorvägarna och räknar med att resan kommer att ta nästan hela dagen. Jag sover över hos hennes föräldrar och tar den sista etappen till Fort William i morgon. Det var allt för idag!

- och det är väldigt skönt. Sedan jag kom hem från Frankrike har livet gått i en ovanligt lugn och inrutad lunk. Jobb på kontoret, fritid hemma på kvällen. Nåja, ett och annat restaurangbesök har det blivit och i söndags var jag i Kew Gardens. Vädret var väl inte helt idealiskt, men samtidigt så visar sig många växter från sin bästa sida när det inte är strålande solsken. Idag bryts rutinen lite, de håller på och sätter in ett nytt gemensamt larm- och övervakningssystem i huset och någon gång mellan åtta och halv tolv skall de komma till min lägenhet. Förutom tre övervakningskameror i lägenheten, som enbart kan träda i funktion när larmet går, så kommer alla hissar och korridorer att ha övervakningskameror. Det har tydligen varit lite tveksamheter från en hel del av de boende om det här övervakningssystemet i lägenheterna, men om man vid t ex service sätter på dem utan att larmet går, så blir det både ljus- och ljudsignal från kamerorna och det kommer alltid att meddelas i förväg. Vi f

Det har varit något fel på Blogger, jag har inte kommit in på den här sidan på rätt många dagar nu. Det var trevligt, t o m mycket trevligt i Frankrike. Vi hade alltså tilfälle att bese tre olika vingårdar i bordeauxdistriktet. En var den stor kommersiell vingård som hade stora rostfria tankar och en helt mekaniserad tillverkningsprocess. De tillverkade viner i flera olika kvalitetsklasser, även de blandviner som brukar säljas med beteckningen "husets vin " och liknande. Och så fick vi smaka och fick en flaska i present. Vingård nummer två var en mellanstor sådan, mer traditionell tillverkningsprocess och trean var en vanlig bondgård som tillverkade vin helt enligt gamla metoder. Dyrt vin kan man väl tillägga. Sedan har vi varit i Les Eyzies de Tayac och sett på museet som är tillägnat den förhistoriska människa, besökt grottorna där de bodde och platsen för Cro Magnonfyndet och Lascaux II som kopian av den ursprungliga grottan kallas. Vi fick också, iförda plastrock, skydd

Men jag medverkade faktiskt själv till att det bröts. Jag skulle ju jobba i London fram till min semester, men sen behövde en av mina kolleger resa hem akut förra onsdagen från ett uppdrag i Perigueux - som är huvudort i Dordogne. Kollegans ettåriga tvillingar hade fått vattkoppor och hans fru hade dessutom en hand i paket p g a bruten tumme. Nu var det faktiskt inte så svårt att tacka ja till att resa iväg med några timmars varsel. Det här är en del av Fraankrike som jag aldrig besökt. Den som läst Jean Auels böcker om Ayla, vet att den näst sista boken i serien The Shelters of Stone utspelas i Dordogne. (Uppdraget gällde uppföljning av EU-bidrag till turism, så mycket kan jag väl avslöja.) Dessutom är det ungefär 100 km till både Les Eyzies-de-Tayac  där Cro Magnonfyndet gjordes och och Lascaux med kopian av grottan med målningarna. Nu har vi inte hunnit med att se dem den här veckan, men för att göra en nödvändig (?) komplettering av vår rapport, så kommer vi naturligtvis att göra e

 Jag hade planerat för några lugna veckor i London, men när jag kom tillbaka till kontoret efter påsk, så väntade ett nytt uppdrag. Det var inte tänkt så, men en i trion som skulle ha ett uppdrag i Hannover blev sjuk, och så fick jag rycka in istället. Hannover var en stad som jag bara kände till namnet på, Den var väl rätt okej, tyskt prydlig och så, men jag lyckdes inte hitta någon "själ" så som både Riga, H-fors och Prag har. Dessutom fick vi använda ett kontor som låg i närheten av huvudbangården och ibland så skakade hela huset. Vi bodde på ett bra hotell, Concorde. Stora och oklanderligt rena rum, trevlig betjäning, bra frukost. Vi kom tillbaka hit i fredags kväll och jag slappade hela helgen. Igår var vi och lämnade ifrån oss vär rapport och idag har vi varit lediga. Tyvärr har det regnat idag så jag har blivit ännu mer förslöad. Har sett på TV, kollat på Internet, svarat på några mail, stirrat ut genom fönstret. Nu har jag fått löfte om att det inte blir något mer upp

Jag kom hem igen lördag fredag kväll, efter tre timmars försening på Kastrup. Det är naturligtvis skönt att vara hemma igen, men det var lite trist att lämna Riga och Dace. Igår var jag på kontoret och lämnade en snabbrapport om mitt uppdrag, resten av veckan är jag ledig och nästa vecka skall jag slutföra dokumentationen. Jag vet inget om vad jag skall göra närnäst, The Boss är på semester och kommer hem nästa vecka. Ett par veckor i London är inte helt fel, det blir alltid en hel del att hämta igen på det privata planet när man varit borta mycket. Jag reser till Chiddingfold på torsdag, Melanie har just bytt en knäled så hon bör hålla sig i stillhet. Caroline och barnen är redan där, de har sitt påsk- och mitterminslov nu.  Nästa punkt på programmet är ett besök hos Nigel, min frisör och sedan inköp av ett par skor och gärna också något vårnytt att ha på mig. Just nu är det +14 och i eftermiddag kommer termometern att stiga över 20-strecket och så kommer vädret att förbli de närm

Torsdag och fredag förra veckan var jag i en liten stad som heter Bauska, sextiofem km söder om Riga. Jag gjorde ett besök där när jag var i Riga på uppdrag för ganska exakt ett år sedan. Nu fick jag lite mer insyn i stadens problem, det handlar inte enbart om ekonomi och ett vikande skatteunderlag (har det någon gång funnits det sådant värt namnet?) utan ett delvis stängt sjukhus, stora klasser i skolorna, en infrastruktur som håller på att rasa samman i den äldre stadsdelen och så den stora genomfartsvägen, Via Baltica. Det är slätt och jordbruksland runt stan, inga berg att spränga bort och ändå väljer EU att lämna bidrag till att bredda gatan som går tvärs genom staden. Det hade varit intressant att räkna hur många långtradare som kör där under en dag. Den här veckan kommer det att bli "kontorsarbete" här i Riga och det är inte utan sorg i hjärtat som jag reser tillbaka till London på fredag. Jag trivs här. Och så ser jag fram emot nästa uppdrag. Det verkar som jag komm

Nu är det färdigjobbat för idag, ute regnar det oc h då får jag väl ta mig tid att skriva något här. Veckan som gick? Måndag var det möte med ett par regeringstjänstemän, jag kände inte något som helt förtroende för dem. Lite obehagligt faktiskt. Tisdag var jag i Jurmala, det var lite bättre stämning i det mötet. Torsdag-fredag var vi i Liepaja, en stad vid Östersjön. Vi, d v s Dace och jag åkte sedan till Palanga för att besöka bärnstensmuseet där. Det var en upplevelse. Fantastiska konstföremål, exklusivt hantverk och så fick jag lära mig en hel del om dessa, minst 20 miljöner år gamla "stenar" och se minst 20 miljoner år gamla insekter och växter som blivit inneslutna i stenen. Bärnsten räknas, trots att det från början är kåda, som en ädelsten. Jag köpte ett par örhängen... kunde bara inte låta bli. Sen körde vi vidare till Klaipeda, en charmig stad med ganska stor hamn. Klaipeda heter Memel på tyska och ingick i Ostpreussen. Utanför Klaipeda ligger det ett långt sandrev

Nu är det bestämt, jag reser tillbaka till London fredagen den 15 april. Jag börjar känna mig riktigt hemma här, vågar mig till och med på någon lettisk fras när jag är i en butik och då möts jag ofta av ett brett leende, man gillar när någon ändå försöker att använda det här komplicerade språket. Jag hittar i centrum, jag har besökt flera platser utanför Riga och jag klarar av att plocka fram växelpengar utan att kolla valören på varje enskilt mynt. Nu i veckan har jag varit i tre mindre städer, långt bort i öster. Aluksne, Gulbene och Balvi. Fattigdomen är påtaglig, de flesta hus skriker efter renovering, många människor, särskilt de äldre är illa klädda och ser trötta ut. En helt annan verklighet än centrala Riga. Lettland har varit med i EU i ganska många år nu, men det verkar inte som om man har hakat på möjligheterna till EU-bidrag så väl. På nationell nivå ansöker man, men ute kommunerna känner man dåligt till möjligheterna. Det är fortfarande kallt om nätterna och dagstempe

Idag har jag sovmorgon, arbetsdagen börjar med ett möte kl 1130. Igår var vi i Kuldiga, en riktigt mysig liten stad ca 150 km väster om Riga. Centrum är fullt av fina gamla trähus, många av dem skriker efter renovering men det var ändå bättre standard genomsnittligt än på några andra mindre platser som jag besökt. Vi hann med att besöka Kuldigas stora sevärdhet också, vattenfallet Ventas Rumba, Europas bredaste vattenfall. dock inte det högsta. Jag var faktiskt här i april förra året, men det behöll jag för mig själv. Venta rinner ut vid Ventspils, en stad vid Östersjön som har det relativt gott ställt, ja jämfört med andra lettiska städer alltså. Vi skall åka dit om ett par veckor. Nästa vecka skall vi besöka en annan stad som ligger öster om Riga, den heter Gulbene och om den vet jag just nu abslut ingenting mer än att den är ett administrativt centrum för regionen. Den värsta kylan verkar ha gett med sig, och jag får nog nytta av kläderna som jag köpte i H-fors. Det var trevligt a

När solen skiner och det är någon plusgrad, så säjer alla: nu kommer våren. Men inte enligt prognoserna. Minst 2 veckor till med någon plusgrad på dagen och minusgrader om nätterna. I morgon förmiddag tar jag en tur till H-fors för att se om jag kan få tag i några trevliga vårkläder och så skall jag träffa ett par av de trevliga människorna som jag jobbade tillsammans med för ett år sedan. Det tar en dryg timma att flyga dit. I söndags var vi på en riktigt bra operaföreställning, Barberaren i Sevilla bör den heta på svenska. Det var definitivt inte sista gången som jag var på operan i Riga. Innan förestälningen så var vi på en restaurang inne i Vecriga och åt en intressant kall tallrik med tio små rätter på. Vi, det var alltså Dace och hennes föräldrar och jag. Jag föreslog att vi skulle gå till en fiskrestaurang, men det ville inte Dace. Dace är som ni kanske vet en fisk som finns i floderna i England och det var ett stående skämt att man skulle ta med henne till enfickrestaurang

Idag har det varit riktigt milt - två plusgrader. Jag har sett på nyheterna och förstått att temperaturen kryper uppåt, även om det är rätt kallt om nätterna. I kväll har jag varit på konsert, det var en av "kollegerna" vars son är elev på en musikskola där det var eleverna som stod för välljudet. De var otroligt duktiga, vi fick höra en 10-årig flicka som spelade Frühlingsrauschen så Sinding själv hade fått tårar i ögonen, deras lilla orkester spelade Mozart och Bach, en stråkkvartett framförde Vivaldis La Primavera och en annan grupp något av Händel. Sen var det fyra ungdomar som framförde en mix av sången i die Forelle och kvintetten (Schubert alltså) på ett nytt, lekfullt och begåvat sätt. Allt som framfördes hade någon anknytning till våren. Jag är verkligen imponerad av det jag hörde och såg ikväll. Entrébiljetten kostade blygsamma 2 lat, men de bad också om frivilliga donationer till skolans verksamhet. Det var inte svårt att öppna plånboken för ett sånt ändamål. Jag

 Nej, -10 nu och det skall bara bli -15 i natt. Jag skall inte klaga, vi har haft -25 nattetid och -15 dagtid rätt många dagar sedan jag kom hit. Men jag har det gott och varmt här på mitt hotellrum, jag får god frukost och vi äter lunch på en liten restaurang alldeles i närheten där jag jobbar och om jag inte har lust att gå ut i kylan på kvällen, så finns det riktigt bra mat här i restaurangen. Varför skriver jag detta? Jo, därför att jag har allt jag kan önska mig medan många här fryser - och då menar jag fryser på riktigt - därför att man helt enkelt inte har råd att värma upp sina bostäder. Man har inte tillräckligt med mat utan det blir bröd och potatis. Dace som jobbar tillsammans med mig här, hon hade åkt hem till sin mormors syster Marija (84 år) som bor i utkanten av Riga och hon hade +5 inne och satt med kappa, mössa, sjal och stövlar på plus att hon svept in benen i en filt. Dace lovade att hon skulle betala gasräkningen om tanten vred upp värmen till anständig temperatur

Vad har hänt sen sist? Jag tillbringade två trevliga och späckade dagar i Bryssel, lärde mig mycket och kan inte upphöra att förvånas över hur många uppfinningsrika och samvetslösa personer det finns i ekonomins gråzon. Sen dess har jag jobbat på kontoret och nu förbereder jag mig för att resa till Riga på söndag. Det kommer att vara mycket kallt där hela nästa vecka, -20 eller t o m -25 på nätterna och som bäst -15 på dagarna. Men jag har polarutrustning! Stephen, vår chef frågade om jag tyckte att det var ok att resa. Jag svarade "ja" och då sa han att de skulle boka in mig på bästa möjliga hotell  (Bergs) och ordna med bil som kör mig till och från den statliga organisation som jag skall jobba hos i minst 4 veckor, troligen längre. Jag frågade var min uppdragsgivare fanns, och kollade sen på kartan. Stephen blrv lite överraskad när jag sa att det behövs ingen bil, jag går gärna de dryga 200 meter som det är dit. En del av mina kolleger tycker det är märkligt att jag acce

I morgon reser jag till Bryssel för att vara med på en två dagars konferens om skatteflykt och skatteparadis. F d skatteparadis bör man väl säja, det finns inte så många kvar längre. Faran är väl att innovatörerna hittar på nya sätt att gömma pengar och det är väl sådant som det till rätt stor del kommer att handla om. Veckan har varit lugn, det är skönt att vara hemma och ha någorlunda fasta rutiner. Igår var jag i Watford hos Kathleen och Eric. Still going strong men inte riktigt så strong som sist jag träffade dem. Eric påstod att det bara var lite vinterleda som påverkade dem, men Kathleen funderar på om de skall byta till ett annat boende.  De har vänner som bor i ett seniorboende strax utanför Chesham och som trivs alldeles förträffligt.. Man kan välja mellan två- eller trerumslägenhet med pentry, det är måltidsservice - vare sig man vill äta i restaurangen eller få maten levererad till lägenheten, städning och tvätt ingår och så ordnas det med aktiviteter av alla de slag. Jag

Nu har jag varit hemma drygt en vecka och försöker anpassa mig till ett mer normalt liv igen. Det var oerhört intressant att vara i Kiruna, jag hade gärna stannat där lite längre, trots kyla och snö. Vi har haft mycket att göra på kontoret, det fanns sådant som måste vara klart senast idag och tyvärr hade flera kolleger fått stanna hemma, som det heter här på grund av "flu". Flu kan vara allt från en lätt förkylning till en riktigt elak influensa. Vi blev klara med det mesta i fredags och idag är jag kompledig. Jag skall vara hos min frisör om en timma och sen skall jag göra en liten shoppingrunda. Nu stannar jag här ett par veckor och någon gång i slutet av februari börjar jag ett nytt uppdrag i Lettland. Min chef uppskattade att jag varit där tidigare och att jag inte hade några invändningar mot att åka dit igen. Jag har förstått att några av mina kolleger här drar sig för att resa till f d östblocket eller de nordligare delarna av EU, d v s Sverige och Finland. Men det h

Det har varit intressanta och spännande dagar här. Först var det ruskigt kallt och nu är det lite mildare, bara minus 15 just nu. Jag har lärt mig hantera en bil i halt väglag. Jag är ingen expert, men har förstått hur man bör bete sig för att undvika sladd, hur man gör om det börjar svänga - frikoppla och styra! Står bilen och slirar lägger man in växel två eller tre och "tvingar" igång bilen. Jag har ätit palt också. Stora gråa klumpar gjorda av kornmjöl och potatis, fyllda med kött och kokade i saltat vatten, serverade med lingonsylt. Till det dricker man mjölk. Jag var lite tveksam först, men det var faktiskt riktigt gott. Här har man upptäckt ett par bilförare som kört påverkade av narkotika, där använder lokalpressen det målande uttrycket "pårökt bilist". Det är här som i H-fors, man har en del lustiga och gammaldags uttryck, jag skall börja använda det vackra ordet "eljest" istället för "annars" när jag talar svenska. Sen har jag upptä

Termometern visade på minus tjugofyra när jag vaknade, efter frukost så gjorde jag mig i ordning för att gå ut på stan. Det lär ha varit nere på minus tjugosex en stund vid ettiden - nu är det riktigt milt, "bara" minus sexton. Men å andra sidan har det börjat blåsa, snön ryker omkring och det är svårt att säja om det kommer mer snö eller om det bara virvlar runt. Men Kiruna är inte värst, Nikkaluokta som ligger några mil väster om Kiruna hade minus trettiosex nu på morgonen. Av respekt för de anmärkningsvärda köldgraderna, så skriver jag ut temperaturerna  med bokstäver! Och nu tror ni förstås att jag har kurat inne hela dagen. Icke då, jag har varit ute och shoppat. Underställ i tunt ylle, en riktigt maffig ryssmössa med renskinn på utsidan och lammskinn på insidan och så en del sameslöjd. Fint att ha till presenter framöver. Och så går jag och funderar på om jag skall köpa en hiskligt dyr ryggsäck i renskinn, dekorerad med tennbroderier. Det finns matchande plånbok också

Idag har jag träffat mina uppdragsgivare. De blev lite överraskade att jag redan var här, men tyckte att det var positivt att vi kunde träffas och äta lunch idag. Jag var lite tveksam till att äta renkött igår, jag fegade och åt röding istället - men idag var det bara att acceptera. min engelska värd och uppdragsgivare talade lyriskt om gräddstuvad renskav med stekta kantareller och till det små "bakelser" av riven mandelpotatis och västerbottenost. Det var gott och jag skall väl pröva på både hjort och älg som verkar stå på standardmenyerna här. Vad jag skall göra här, det visste jag på förhand, men jag visste inte att de hade ordnat med en bil som jag disponerar under tiden jag är här. Det är det där med vinter- och halkkörning... men jag har hittat ett par mycket pedagogiska hemsidor så jag skall lära mig hur det går till i teorin och så hoppas jag att jag inte behöver testa det allt för mycket i praktiken. Jag har bilen (en Volvo V70) stående här utanför, på en p-plats me

Nu har jag anlänt till Kiruna, kom på att det kanske kunde vara av strategisk betydelse att ta förmiddagsplanet hit idag, man vet inte vad det kan bli för väder i morgon. När planet landade så var det närmast skymning, nu har det mörknat, men det är inte alls så mörkt som man skulle kunna tro. När jag kom hit var det minus tjugo, i morgon blir det betydligt mildare, cirka minus femton! Snö överallt förstås och jag tackar min lyckliga stjärna för att jag har mina H-forskläder. Jag bor på ett trevligt hotell, det ligger alldeles utanför centrum. De har diverse samiska inslag i inredningen som sin gimmick. Väldigt trevligt hotell faktiskt och ikväll skall jag avnjuta deras mycket exotiska meny. Jag passade på att äta lite när jag väntade på Arlanda, och när jag kom hit så frågade jag i receptionen om det gick att få en kopp kaffe. "Gå upp på rummet så kommer vi med kaffe om några minuter". Det tog tio minuter så kom det upp en tjej med en korg med kanna kaffe och en skål med v

Som planerat, så tillbringade jag nyårshelgen i Chiddingfold, kom tillbaka hit igår kväll. Det har varit ett stillsamt, utpräglat brittiskt nyår på landet. Omgivningarna är till största delen mycket idylliska, ja ett par nyuppförda funkisvilor och moderna siloanläggningar på en bondgård stör väl lite, men man behöver inte se åt det hållet. Snön är borta, en dag regnade det och mest har det varit riktigt fint väder. Caroline och jag har väl funderat lite över om det är rimligt att Melanie och Edward bor i det här stora huset - 14 rum, två stora hallar i vardera våningen och ett tudelat kök, så som man hade förr i tiden. Ett för inledande beredning av råvarorna och så matlagningsköket. Med AGA-spis! De har investerat i bergvärme, så eldningsnotan blir väl förhållandevis måttlig, Nu gäller det bara att de får tätat några riktiga draghål och helst bytt ut alla fönster till moderna sådana med isolerglas. Men det kostar... inget i huset är i något som liknar standardmått. Det "värsta&qu