Chelsea Harbour, söndag.
Oj då, det har gått två veckor sedan jag skrev här. (Tack Marianne L för påminnelsen!)
Men jag har en hållbar ursäkt, mina nya arbetsuppgifter, som kom väldigt snabbt och helt oväntat, de har tagit både min tid och mitt engagemang i anspråk och vissa kvällar har det varit svårt att somna. Då tar jag till ett gammalt knep. Jag går igenom kända förhållanden i min mors familjs släkttavla. Tvingar mig själv att tänka koncentrerat på de namn, förhållanden och händelser som jag känner till. Det har jag gjort så många gånger nu att det känns jättetråkigt att ligga och fundera på om det är korrekt att morfars far var örlogskapten eller om det var mormors far som var det eller om det var mormors mor som kom från Sjuntorp och morfars mor som kom från Falköping eller tvärtom. Det är så trist att jag somnar av ren leda. Bättre än sömntabletter eller starksprit!
Men åter till mitt jobb! Jag har klart med fyra medarbetare i mitt team, tre kommer från "oss" och en är nyrekryterad. Nu har jag lagt ut krokarna för en mycket kompetent person från mitt gamla jobb och så - och det här är det roligaste av allt - Lena Å H har tröttnat på Tyskland och att vara strategic advisor på "ett stort bilföretag". Jobbet var inte alls vad hon hade fått information om att det skulle vara. Lönen låg i paritet med vad man kunde räkna med om arbetsuppgifterna varit på en sån nivå och så självständiga som de gav information om i samband med anställningen. Lena tror att det beror på att "det stora bilföretagets" amerikanska ägare vill ha betydligt mer att säja till om på många olika nivåer. Hon kommer högst sannolikt att börja jobba hos oss, men om det blir i mitt team eller på någon annan post, det vet vi inte idag. The Big Boss blev riktigt glad när jag berättade vem hon var och att hon tagit kontakt med mig eftersom hon, som sagt, ledsnat på Tyskland.
Vårt första uppdrag kommer att bli i Estland och jag skall dit ett par dagar den här veckan och dra upp riktlinjerna för vår medverkan. Sen har vi ett uppdrag i Sverige och ett i Finland på gång. Det som är lite konstigt, det är att jag skall dit och lägga ner min själ i planering och uppstart, men att jag troligen inte kommer att ha så mycket att göra med genomförandet av projektet. Men man kan inte äta kakan och ha den kvar. Jag kan alltså inte både vara mycket mera hemma i London och samtidigt ge mig iväg på uppdrag under flera veckor! Och jag kan ju inte underkänna mina kollegers kompetens och hålla på att resa dit de är för att kontrollera dem!
Det regnar ute och jag har nästan ingen mat i kylskåpet. Igår var jag i Chesham och hälsade på Kathleen och Eric. De trivs bra, har hittat några aktiviteter som de deltar i och dessutom är de med på "morning keep fit" vilket innebär promenad först och sedan individuellt anpassade lättare övningar som är bra för seniorer. Deras lägenhet är trevlig, omgivningarna vackra och de har gamla vänner som bor i ett av de andra husen. Hur kom Chesham in i detta - jo, det var vägbygge och det var bilkö efter seriekrock på hemvägen, så jag brydde mig inte om att stanna till för att köpa mat, jag visste att det fanns så pass mycket hemma att jag kunde få frukost. Tycker ni att jag skall leta fram paraplyet och gå bort för att handla i vår kvartersbutik? Det tar fem minuter ungefär att gå dit. Jo, jag gör nog det.
Men jag har en hållbar ursäkt, mina nya arbetsuppgifter, som kom väldigt snabbt och helt oväntat, de har tagit både min tid och mitt engagemang i anspråk och vissa kvällar har det varit svårt att somna. Då tar jag till ett gammalt knep. Jag går igenom kända förhållanden i min mors familjs släkttavla. Tvingar mig själv att tänka koncentrerat på de namn, förhållanden och händelser som jag känner till. Det har jag gjort så många gånger nu att det känns jättetråkigt att ligga och fundera på om det är korrekt att morfars far var örlogskapten eller om det var mormors far som var det eller om det var mormors mor som kom från Sjuntorp och morfars mor som kom från Falköping eller tvärtom. Det är så trist att jag somnar av ren leda. Bättre än sömntabletter eller starksprit!
Men åter till mitt jobb! Jag har klart med fyra medarbetare i mitt team, tre kommer från "oss" och en är nyrekryterad. Nu har jag lagt ut krokarna för en mycket kompetent person från mitt gamla jobb och så - och det här är det roligaste av allt - Lena Å H har tröttnat på Tyskland och att vara strategic advisor på "ett stort bilföretag". Jobbet var inte alls vad hon hade fått information om att det skulle vara. Lönen låg i paritet med vad man kunde räkna med om arbetsuppgifterna varit på en sån nivå och så självständiga som de gav information om i samband med anställningen. Lena tror att det beror på att "det stora bilföretagets" amerikanska ägare vill ha betydligt mer att säja till om på många olika nivåer. Hon kommer högst sannolikt att börja jobba hos oss, men om det blir i mitt team eller på någon annan post, det vet vi inte idag. The Big Boss blev riktigt glad när jag berättade vem hon var och att hon tagit kontakt med mig eftersom hon, som sagt, ledsnat på Tyskland.
Vårt första uppdrag kommer att bli i Estland och jag skall dit ett par dagar den här veckan och dra upp riktlinjerna för vår medverkan. Sen har vi ett uppdrag i Sverige och ett i Finland på gång. Det som är lite konstigt, det är att jag skall dit och lägga ner min själ i planering och uppstart, men att jag troligen inte kommer att ha så mycket att göra med genomförandet av projektet. Men man kan inte äta kakan och ha den kvar. Jag kan alltså inte både vara mycket mera hemma i London och samtidigt ge mig iväg på uppdrag under flera veckor! Och jag kan ju inte underkänna mina kollegers kompetens och hålla på att resa dit de är för att kontrollera dem!
Det regnar ute och jag har nästan ingen mat i kylskåpet. Igår var jag i Chesham och hälsade på Kathleen och Eric. De trivs bra, har hittat några aktiviteter som de deltar i och dessutom är de med på "morning keep fit" vilket innebär promenad först och sedan individuellt anpassade lättare övningar som är bra för seniorer. Deras lägenhet är trevlig, omgivningarna vackra och de har gamla vänner som bor i ett av de andra husen. Hur kom Chesham in i detta - jo, det var vägbygge och det var bilkö efter seriekrock på hemvägen, så jag brydde mig inte om att stanna till för att köpa mat, jag visste att det fanns så pass mycket hemma att jag kunde få frukost. Tycker ni att jag skall leta fram paraplyet och gå bort för att handla i vår kvartersbutik? Det tar fem minuter ungefär att gå dit. Jo, jag gör nog det.
Kommentarer
Skicka en kommentar