H-fors lördag förmiddag.
Sol, blå himmel och -10. I dag och i morgon skall jag kolla in Helsingfors centrum. Eller H-fors som alla här säjer. Den finlandssvenska dialekten här kan bitvis vara svår att förstå, man har sina egna slanguttryck och ett och annat försvenskat ord med finsk bakgrund smyger sig in, men jag tycker att jag börjar hänga med rätt skapligt nu, det gäller väl först och främst att ta in satsmelodin. Sen är det ju så förtjo-osande med dessa ålderdomliga ord och vändningar som man använder sig av. Eljest är ett ord som jag aldrig använt, men nu har jag kommit på mig med att göra det ett flertal gånger. Obs jag skrev ett flertal, inte flera.
Jag var på Svenska Teatern igår. Jag hängde inte med i allt som framfördes, men det var en fartfylld och rolig föreställning och gruppen Forks stämsång var av hög klass. Det var så här att en av dem jag arbetar tillsammans med hade en biljett och skulle gå tillsammans med några vänner. Men så fick han förhinder och jag fick biljetten. Där satt jag tillsammans med fem för mig helt obekanta människor och efteråt var vi en sväng till en bar. Och så fick jag några nya bekanta, bland annat en man som med en gång uppfattade mitt skotska efternamn, han hade bott i Edinburgh en kort tid och kände förstås till Napier University och John Napier och logaritmerna. Sen hade han lite problem med att få till det rätt, han uppfattade mig som rikssvensk. Men när jag fick förklarat att min far var skotte, min mor svenska och att jag faktiskt hade bott ungefär lika mycket i Sverige som i Skottland, så klarnade det. Sen frågade någon mig var i Skottland och när jag sade St Andrews och Perth, så fick jag en golfspelare hängande över mig. Men tyvärr, jag har aldrig spelat golf. Dessutom flyttade jag från St Andrews när jag var 11 år, så han blev nog lite besviken.
Nu skall jag snart ut på stan, iförd min fina hallonröda kappa och mina rejäla stövlar. Man har fått undan en hel del snö i centrum, men den tillplattade och hårdpackade snön på trottoarerna tar det nog tid att bli av med. Jag såg att de körde med en roterande stålborste i går, det var kanske effektivt för att få bort den hårda beläggningen men stänkte väldigt.
Jag var på Svenska Teatern igår. Jag hängde inte med i allt som framfördes, men det var en fartfylld och rolig föreställning och gruppen Forks stämsång var av hög klass. Det var så här att en av dem jag arbetar tillsammans med hade en biljett och skulle gå tillsammans med några vänner. Men så fick han förhinder och jag fick biljetten. Där satt jag tillsammans med fem för mig helt obekanta människor och efteråt var vi en sväng till en bar. Och så fick jag några nya bekanta, bland annat en man som med en gång uppfattade mitt skotska efternamn, han hade bott i Edinburgh en kort tid och kände förstås till Napier University och John Napier och logaritmerna. Sen hade han lite problem med att få till det rätt, han uppfattade mig som rikssvensk. Men när jag fick förklarat att min far var skotte, min mor svenska och att jag faktiskt hade bott ungefär lika mycket i Sverige som i Skottland, så klarnade det. Sen frågade någon mig var i Skottland och när jag sade St Andrews och Perth, så fick jag en golfspelare hängande över mig. Men tyvärr, jag har aldrig spelat golf. Dessutom flyttade jag från St Andrews när jag var 11 år, så han blev nog lite besviken.
Nu skall jag snart ut på stan, iförd min fina hallonröda kappa och mina rejäla stövlar. Man har fått undan en hel del snö i centrum, men den tillplattade och hårdpackade snön på trottoarerna tar det nog tid att bli av med. Jag såg att de körde med en roterande stålborste i går, det var kanske effektivt för att få bort den hårda beläggningen men stänkte väldigt.
Kommentarer
Skicka en kommentar