Allt är bara elände. Nästan.

Cameron som prime minister, styrd av de grå eminenserna inom Tories som bara har en enda önskan, att vrida klockan tillbaka till mrs Thatchers tid. Minst. Min kompis Shaw har en del försänkningar inom LD, och det säjs att om man bara har en valreform i hamn, så kommer man att med all kraft försöka skjuta koalitionen i sank. Men det återstår att se hur Tories kommer att se till att reformen hamnar i långbänk... Ekonomin är i botten och Labour har inte haft förmåga att ta de mått och steg som behövs för att vända skutan - eller börja vända skutan. Men det finns ingen som räknar med att reformer och indragningar kommer att ske i Robin Hoods anda.

Veckan för övrigt har varit lugn. Jag har varit uppe i Watford och hälsat på hos Kathleen och Eric, nästan still going strong. Humöret var det inget fel på i alla fall. Jag hade med mig en flaska Rigabalzam, en nästan odrickbar sörja, men den anses ha effekt mot de flesta krämpor. Allt utom alkoholism och olycklig kärlek, säjer man i Lettland.

Nu ser jag med spänning fram emot morgondagen. Jag skall träffa The Boss klockan två, har han hittat på något dj-lskap åt mig? Edward påstod att vi har en stor sak på gång i Kina igen. Och då, då funderar jag allvarligt på att säja upp mig. Men TB vet redan att jag har fått nog av Kina och kommer han med förslag om det, så kommer jag att fråga om det är ett vänligt sätt att ge mig silkessnöret.