Stadsvandringar och ömma fötter.
I går var jag ute på upptäcktsfärd. Jag gick nog nästan på varenda gatstump i gamla stan (Vecriga), kollade ett par kyrkor (Doma och Petera, d v s domkyrkan och Peterskyrkan) och ockupationsmuseet.
Ockupationsmuseet hade intressanta utställningar om andra världskriget och tiden med sovjetisk ockupation, men syrebristen inomhus gjorde att jag fick ge upp efter en stund. Jag kommer att gå dit igen. Ockupationsmuseet är en hisklig svart låda på ben, som ligger granne med två helt underbara gilleshus. Originalen förstördes under andra världskriget men har byggts upp igen på senare tid och ser tydligen ut precis som originalen, åtminstone på utsidan.
De ligger vid ett torg, och på andra sidan torget är det återuppförda vackra rådhuset granne med en lika hisklig byggnad från sovjettiden. Vid Peterskyrkan fanns det en rad med gamla fina hus, målade i vackra färger och en f d kyrka som numera är konsthantverksmuseum. Det skall jag besöka en annan dag. Livu laukums, en öppen plats mitt i gamla stan visade också upp en rad pietetsfullt restaurerade gamla hus.
Det finns hur mycket som helst att se på här, och det är inte enbart de gamla fina husen, utan monsterhusen från sovjettidenhar också en historia att berätta. Det står i min guidebok att Riga är en utmärkt shoppingstad. Det är inte sant. Det kanske var det när boken gavs ut, 2002. Det finns massor av hemslöjd och hantverk att köpa, oftast ute på gator och torg, men de butiker med lyxvaror som boken talar om, de har nog försvunnit under krisen.
Det har varit mulet och blåsigt hela förmiddagen, men nu börjar det klarna upp. I dag skall jag ta en promenad i området utanför gamla stan, där det finns intressanta jugendhus i parti och minut. Jag traskar väl på så länge fötterna håller. Förresten, man ser precis vilka som är turister, det är vi som har trainers. Damerna i Riga är beundransvärda, de går ganska obehindrat på den ibland väldigt knöliga och håliga trottoarerna iförda sådana skor som jag tycker det är obekvämt att har på mig t o m då jag sitter. Alla som är intresserade av hur man överlever med skyhöga klackar (och då menar jag SKYHÖGA),de borde ta en tur till Riga.
Ockupationsmuseet hade intressanta utställningar om andra världskriget och tiden med sovjetisk ockupation, men syrebristen inomhus gjorde att jag fick ge upp efter en stund. Jag kommer att gå dit igen. Ockupationsmuseet är en hisklig svart låda på ben, som ligger granne med två helt underbara gilleshus. Originalen förstördes under andra världskriget men har byggts upp igen på senare tid och ser tydligen ut precis som originalen, åtminstone på utsidan.
Det finns hur mycket som helst att se på här, och det är inte enbart de gamla fina husen, utan monsterhusen från sovjettidenhar också en historia att berätta. Det står i min guidebok att Riga är en utmärkt shoppingstad. Det är inte sant. Det kanske var det när boken gavs ut, 2002. Det finns massor av hemslöjd och hantverk att köpa, oftast ute på gator och torg, men de butiker med lyxvaror som boken talar om, de har nog försvunnit under krisen.
Det har varit mulet och blåsigt hela förmiddagen, men nu börjar det klarna upp. I dag skall jag ta en promenad i området utanför gamla stan, där det finns intressanta jugendhus i parti och minut. Jag traskar väl på så länge fötterna håller. Förresten, man ser precis vilka som är turister, det är vi som har trainers. Damerna i Riga är beundransvärda, de går ganska obehindrat på den ibland väldigt knöliga och håliga trottoarerna iförda sådana skor som jag tycker det är obekvämt att har på mig t o m då jag sitter. Alla som är intresserade av hur man överlever med skyhöga klackar (och då menar jag SKYHÖGA),de borde ta en tur till Riga.
Kommentarer
Skicka en kommentar