Skavsår och blå tånaglar!
Nu är jag hemma i London igen efter ett par rätt strapatsrika veckor. Första veckan tillbringade vi på Hardangervidda. Vi hade tur med vädret, behövde bara justera vår planerade vandring vid ett tillfälle. Men då REGNADE det! Vi gick från Solheimstulen, som ligger alldeles i östra kanten av Hardangervidda och sen en tur "motsols", passerade Rauheller, Sandhaug, Lågaros och Mårbu innan vi gick den sista etappen tillbaka till Solheimstulen. Det var inte så jobbigt, Hardangervidda är en högslätt, vilket inte betyder att det är fritt från backar, men dom är i alla fall rimliga och överkomliga. Vi träffade en del intressanta människor där, bl a fyra tjejer från Perth i Australien och ett vältränat norskt par som definitivt passerat 80-årsgränsen och som var på vandring över vidda från väst till öst.
Sen vilade vi upp oss ett dygn hos Håkans bekant som hade en riktigt trevlig stuga i Hök, på utkanten av Hardangervidda. Han var tyvärr inte hemma själv, var semestervikarie som distriktsläkare på något annat håll i Norge. Största attraktionen i området var att det norska kronprinsparet hade sin stuga i närheten. Vi var faktiskt där och spanade, men de använder den bara vintertid fick vi veta.
Sen körde vi en fantastiskt vacker väg med mycket varierande natur som gick över högfjället tills det tog slut och stupade brant ner mot Sognefjorden. Det var tunnlar och hårnålskurvor och vansinnigt vackra utsikter. Uppe på fjället var det gråväder men när vi passerat de flesta tunnlarna så var det soligt och varmt. Vi "landade" på en plats som hette Aurland och där nådde temperauren upp till +30. Från Aurland och en god lunch körde vi sedan genom en enormt lång tunnel, 25 km för att komma till Laerdal, en riktigt söt liten ort. Tunneln var uppdelad med stora salar, det var fyra sektioner. Salarna lystes upp av blåvitt ljus och det var riktigt, riktigt spännande att åka där. Från Laeerdal var det en något mindre imponerande tunnel ut till Sognefjorden, där vi åkte färja över till en annan färjeterminal som faktiskt bara var ett hål i berget. Resan fortsatte sedan norrut längs en fjordarm och sen var det dags att köra uppför riktigt branta backar mot Jotunheimen. Resan hade tagit lite längre tid än beräknat (utsikter, lunch och färjekö) så vi fick övernatta på ett ställe på vägen.
Detta hade till följd att vi kom fram pigga och utvilade till Leirvassbu och påbörjade dagens vandring vid lunchtid. vi tog oss till Olavsbu, vidare till Gjendebu, fuskade med att åka båt på Gjendesjön till Memurubu. Nästa dagsetapp var en heldagsmarsch till Glitterheim, mitt inne bland fjälltopparna och därifrån till Spiterstulen som var mer ett hotell än en fjällstuga. Nästa dag besteg vi Galdhöpiggen och tog oss sedan med förare över en glaciär till Juvasshytta där Norges högsta landsväg slutar. Vi övernattade där och gick sedan landsvägen ner till dalen, där vi hittade nattlogi - nu hade det börjat regna riktigt ordentligt - och nästa morgon regnade det lika mycket. Då hittade Håkan en man som mot betalning var villig att köra honom och Fredrik till Leirvassbu så att de kunde hämta bilen. Den dagen turistade vi i Lom och sen åkte vi en turistväg som gick öster om Jotunheimen, kallad för Valdresflya. Det var svårt att hitta övernattning, så vi fick dela upp oss, några bodde på ett enklare hotell i Fagernes och vi andra på B&B utanför samhället. Det var ett originellt ställe att sova på, ett härbre (men jag vet att det heter något annat på norska, kommer inte på det just nu) och tvätt och dusch var under bar himmel, avskärmat med militärgröna presenningar. Toaletten var i alla fall inomhus.
Sen hade vi en dag till godo och då bestämde vi att åka över Golfjället och Hallingdal till Geilo. Det visade sig att Håkan hade en bekant som har stuga där, en svensk tjej som bor i Schweiz numera och som tillhör kretsen kring honom som vi lånade stuga av när vi vandrat klart på Hardangervidda.
Hon hade en riktigt tjusig stuga med utsikt mot det imponerande stora berget Halllingskarvet. Vi såg inte en skymt av det när vi åkte där förra gången eftersom det var ganska trist väder och låga moln. Tjejen var inte hemma, hon var ute på exkursion med en geolog. I Håkans stora bekantskapskrets händer det ständigt intressanta saker!
Nästa morgon åkte vi genom Uvdal och Numedal (vackra delar av Norge) och kom så småningom till Oslo, där vi skildes åt och jag fick övernatta innan jag kom med ett plan till London i går eftermiddag.
Och nu är jag alltså hemma igen, med skavsår som håller på att läkna, men med blåa tånaglar som det lär ta månader att bli av med... Härnäst på programmet står besök av en målarfirma som skall fräscha upp min lägenhet. Ni kommer kanske ihåg att jag var med och vann en slant på National Lottery i juni? Pengarna bränner i fickan - nej inte exakt, men jag vill gärna få gjort det som skall göras innan jag börjar på mitt nya jobb den 13 september. Nu skall jag läsa igenom en hel del material som jag fått och så skall jag ut och jaga möbler. soffa, ett par fåtöljer, litet bord, matbord och stolar, matta, gardiner... Mina diskreta vita Ikeabokhyllor behåller jag och sovrummet och mitt kombinerade arbets- och gästrum får komma med i etapp två. Jag har faktiskt en riktigt trevlig lägenhet, ett stort och två mindre rum, badrum med fönster (inte så vanligt här) och ett rimligt kök. Ingen plats att sitta och äta där, men faktiskt ganska bra skåpsinredning. Det var den förra ägaren som lät sätta in köket 2001 - och det har inte lagats så mycket mat där sedan dess. Det är faktiskt i dagarna 8 år sedan jag flyttade in här.
Jag fick ett trevligt erbjudande för en tid sedan, en rätt stor studio med terrass i Chelsea, t o m med flodutsikt. Peter, som bor där ville komma närmare sina barn som bor i Barnsbury, gångavstånd från my place. Men innan jag ens hann ta mig en ordentlig funderare på erbjudandet, så hade Peters ex hittat en ny man med hus i Richmond så då var bytet inte aktuellt längre. Sen blev det inget med den nye mannen, men Peter inser att exet säkert kommer att flytta ihop med någon ny karl förr eller senare, så då stannar han på sin terrass med flodutsikt.
Sen vilade vi upp oss ett dygn hos Håkans bekant som hade en riktigt trevlig stuga i Hök, på utkanten av Hardangervidda. Han var tyvärr inte hemma själv, var semestervikarie som distriktsläkare på något annat håll i Norge. Största attraktionen i området var att det norska kronprinsparet hade sin stuga i närheten. Vi var faktiskt där och spanade, men de använder den bara vintertid fick vi veta.
Sen körde vi en fantastiskt vacker väg med mycket varierande natur som gick över högfjället tills det tog slut och stupade brant ner mot Sognefjorden. Det var tunnlar och hårnålskurvor och vansinnigt vackra utsikter. Uppe på fjället var det gråväder men när vi passerat de flesta tunnlarna så var det soligt och varmt. Vi "landade" på en plats som hette Aurland och där nådde temperauren upp till +30. Från Aurland och en god lunch körde vi sedan genom en enormt lång tunnel, 25 km för att komma till Laerdal, en riktigt söt liten ort. Tunneln var uppdelad med stora salar, det var fyra sektioner. Salarna lystes upp av blåvitt ljus och det var riktigt, riktigt spännande att åka där. Från Laeerdal var det en något mindre imponerande tunnel ut till Sognefjorden, där vi åkte färja över till en annan färjeterminal som faktiskt bara var ett hål i berget. Resan fortsatte sedan norrut längs en fjordarm och sen var det dags att köra uppför riktigt branta backar mot Jotunheimen. Resan hade tagit lite längre tid än beräknat (utsikter, lunch och färjekö) så vi fick övernatta på ett ställe på vägen.
Detta hade till följd att vi kom fram pigga och utvilade till Leirvassbu och påbörjade dagens vandring vid lunchtid. vi tog oss till Olavsbu, vidare till Gjendebu, fuskade med att åka båt på Gjendesjön till Memurubu. Nästa dagsetapp var en heldagsmarsch till Glitterheim, mitt inne bland fjälltopparna och därifrån till Spiterstulen som var mer ett hotell än en fjällstuga. Nästa dag besteg vi Galdhöpiggen och tog oss sedan med förare över en glaciär till Juvasshytta där Norges högsta landsväg slutar. Vi övernattade där och gick sedan landsvägen ner till dalen, där vi hittade nattlogi - nu hade det börjat regna riktigt ordentligt - och nästa morgon regnade det lika mycket. Då hittade Håkan en man som mot betalning var villig att köra honom och Fredrik till Leirvassbu så att de kunde hämta bilen. Den dagen turistade vi i Lom och sen åkte vi en turistväg som gick öster om Jotunheimen, kallad för Valdresflya. Det var svårt att hitta övernattning, så vi fick dela upp oss, några bodde på ett enklare hotell i Fagernes och vi andra på B&B utanför samhället. Det var ett originellt ställe att sova på, ett härbre (men jag vet att det heter något annat på norska, kommer inte på det just nu) och tvätt och dusch var under bar himmel, avskärmat med militärgröna presenningar. Toaletten var i alla fall inomhus.
Sen hade vi en dag till godo och då bestämde vi att åka över Golfjället och Hallingdal till Geilo. Det visade sig att Håkan hade en bekant som har stuga där, en svensk tjej som bor i Schweiz numera och som tillhör kretsen kring honom som vi lånade stuga av när vi vandrat klart på Hardangervidda.
Hon hade en riktigt tjusig stuga med utsikt mot det imponerande stora berget Halllingskarvet. Vi såg inte en skymt av det när vi åkte där förra gången eftersom det var ganska trist väder och låga moln. Tjejen var inte hemma, hon var ute på exkursion med en geolog. I Håkans stora bekantskapskrets händer det ständigt intressanta saker!
Nästa morgon åkte vi genom Uvdal och Numedal (vackra delar av Norge) och kom så småningom till Oslo, där vi skildes åt och jag fick övernatta innan jag kom med ett plan till London i går eftermiddag.
Och nu är jag alltså hemma igen, med skavsår som håller på att läkna, men med blåa tånaglar som det lär ta månader att bli av med... Härnäst på programmet står besök av en målarfirma som skall fräscha upp min lägenhet. Ni kommer kanske ihåg att jag var med och vann en slant på National Lottery i juni? Pengarna bränner i fickan - nej inte exakt, men jag vill gärna få gjort det som skall göras innan jag börjar på mitt nya jobb den 13 september. Nu skall jag läsa igenom en hel del material som jag fått och så skall jag ut och jaga möbler. soffa, ett par fåtöljer, litet bord, matbord och stolar, matta, gardiner... Mina diskreta vita Ikeabokhyllor behåller jag och sovrummet och mitt kombinerade arbets- och gästrum får komma med i etapp två. Jag har faktiskt en riktigt trevlig lägenhet, ett stort och två mindre rum, badrum med fönster (inte så vanligt här) och ett rimligt kök. Ingen plats att sitta och äta där, men faktiskt ganska bra skåpsinredning. Det var den förra ägaren som lät sätta in köket 2001 - och det har inte lagats så mycket mat där sedan dess. Det är faktiskt i dagarna 8 år sedan jag flyttade in här.
Jag fick ett trevligt erbjudande för en tid sedan, en rätt stor studio med terrass i Chelsea, t o m med flodutsikt. Peter, som bor där ville komma närmare sina barn som bor i Barnsbury, gångavstånd från my place. Men innan jag ens hann ta mig en ordentlig funderare på erbjudandet, så hade Peters ex hittat en ny man med hus i Richmond så då var bytet inte aktuellt längre. Sen blev det inget med den nye mannen, men Peter inser att exet säkert kommer att flytta ihop med någon ny karl förr eller senare, så då stannar han på sin terrass med flodutsikt.
Kommentarer
Skicka en kommentar