Helenes bloggdagbok

Vi har en lottoklubb på LE, vi är 12 stycken som har spelat varje vecka sedan 2008. Det har bara varit på skoj och våra insatser har varit rätt blygsamma. Om någon har slutat, så har det alltid funnits någon ny som velat vara med. När folk jobbar lite är och var på jordklotet så har lottospelandet varit ett sätt att hålla kontakt. Vi har fått en hel del småvinster, men lottospelande har inte varit någon vinstaffär förrän i lördags. Vi hade 5 rätt + bonus och jag tänker inte avslöja hur mycket vi vann, men det blir en bra slant till oss var. Nu hade jag tänkt att gå ur och lämna plats för någon annan när min 10-veckorsinsats var slut. Och det gör jag väl, väl medveten om att de här 2½ årens satsade pengar har förräntat sig väl. Jag trodde först att Evie skämtade med mig när hon ringde i förmiddags, men det var faktiskt alldeles sant. Vad skall jag använda pengarna till? Först och främst att köpa ett par nya skor. Den förtjusande lilla newfiedamen Sally fattade i all hemlighet tycke fö

Jag klev in till The Boss idag på förmiddagen och lämnade över min skriftliga uppsägning. Jag tyckte inte att jag behövde vänta tills på måndag, för jag hade bestämt mig! Han blev nog lite (rätt mycket) överraskad och stammade fram något i stil med att "vi kan väl försöka vaska fram något uppdrag som du skulle trivas med" men jag talade om att nu hade tåget gått och att jag förhandlat med ett annat konsultföretag, ett företag som arbetade inom ett helt annat område, både faktiskt och geografiskt. Därmed fick han låta sig nöja. Nu har jag en månads uppsägningstid, men jag fick igenom att sluta den sista maj och att jag vill ha ut min bonus (eller rättare sagt mina bonusar) senast den sista juni. Jag hade kollat med banken i förväg och det var faktiskt en rätt ansenlig summa. Nu planerar jag att börja jobba den första september och fram tills dess skall jag ha en riktigt lång semester. Jag har ingen aning om hur jag skall tillbringa dessa tre månader... det är helt fantastisk

- trots att jag nyss fyllt 40! Jag hade kontakt med konsultföretaget a och b i veckan som gick, och nu har företagen c, d och e tagit kontakt med mig... D är för ögonblicket mest intressant, de jobbar uteslutande mot (eller kanske för) länderna inom EU. B är också intressant, där jobbar och avlönas man på projektbasis vilket innebär att det kan bli några lediga veckor då och då. Men det kompenseras av att det är välbetalt. Jag vägrar Kina - och som mitt kontrakt är skrivet så har jag rätt att bryta det med en månads uppsägning. Det är den 31 maj nu på måndag. Och jag har en rätt rejäl bonus innestående på mitt nuvarande jobb, så jag kan ta ledigt över sommaren. Låter det lockande? Det känns som om det, trots det skakiga ekonomiska läget är läge att göra något nytt. Jag skall tänka på saken.

Jag träfade The Boss i måndags och han hade ett mindre lockande erbjudande åt mig. Kina - Shanghai 8 månader eller Hongkong ungefär ett år. Jag svarade nej tack och sa att om han inte har något annat att erbjuda, så funderar jag starkt på att söka ett annat jobb. Eventuellt skulle det då finnas ett 3 månaders uppdrag i Abu Dabi. Lockar mig inte heller. Då fick jag höra att de definitivt inte ville mista mig, men att det för närvarande inte finns något annat. Nu har jag tagit ett par andra kontakter under veckan, en av dem verkar riktigt intressant. Då handlar det enbart om Europa. Eller också tar jag ett sabbatshalvår och gör något roligt. Jag är trött på stora städer och trängsel. Trött på att rätta till andras misstag och att på ett diplomatiskt sätt få dem att inse att de har gjort fel... Susan Clifford gjorde något bra, hon skaffade kunskaper om hotellbranschen och jobbar nu som konsult för mindre hotellkedjor och fristående hotell. Jag funderar lite i de banorna. Men tills vidar

Cameron som prime minister, styrd av de grå eminenserna inom Tories som bara har en enda önskan, att vrida klockan tillbaka till mrs Thatchers tid. Minst. Min kompis Shaw har en del försänkningar inom LD, och det säjs att om man bara har en valreform i hamn, så kommer man att med all kraft försöka skjuta koalitionen i sank. Men det återstår att se hur Tories kommer att se till att reformen hamnar i långbänk... Ekonomin är i botten och Labour har inte haft förmåga att ta de mått och steg som behövs för att vända skutan - eller börja vända skutan. Men det finns ingen som räknar med att reformer och indragningar kommer att ske i Robin Hoods anda. Veckan för övrigt har varit lugn. Jag har varit uppe i Watford och hälsat på hos Kathleen och Eric, nästan still going strong. Humöret var det inget fel på i alla fall. Jag hade med mig en flaska Rigabalzam, en nästan odrickbar sörja, men den anses ha effekt mot de flesta krämpor. Allt utom alkoholism och olycklig kärlek, säjer man i Lettland.

Nu är jag hemma igen, i ett London som surrar av rykten  - en efterdyning till valet. Brown har i alla fall bestämt sig för att avgå, Labour och Lib Dem skall börja samtal och jag sänder upp en liten bön om att dessa skall ge resultat i en koalition. Det är ju faktiskt så att människor röstat på Tories därför att de absolut inte kan rösta på Labour och anser att en röst på Lib Dem i det valsystem man har, tyvärr är en bortkastad röst. Naturligtvis är en reform av valsystemet ett mycket attraktivt bete för Lib Dem att nappa på, men jag tror faktiskt också att i det långa loppet, när vi kommer till det som kallas för realpolitik, så kan det fungera med en allians mellan Labour och Lib Dem. En del nyhetsmedia har sagt att alliansen mellan Tories och Lib Dem är i det närmaste klar - så nu vet man inte vad man skall tro. F d torypartiledaren William Hauge har alldeles för stort inflytande fortfarande, han sitter som partistrateg och bromskloss. EU-motståndare, lever fortfarande i en värld

I morgon är sista arbetsdagen i Riga. Jag skall ha en sittning med ekonomichefen på förmiddagen, lunch och sedan sittning med valda delar av styrelsen på eftermiddagen. Jag hoppas att det inte drar ut alldeles för länge, för jag hade tänkt mig att hinna med en shoppingtur också. Planet hem går 1310, jag flyger via Arlanda och är på Heathrow 1700 - om det inte dyker upp något oväntat askmoln. Riga har varit en positiv överraskning. Inte som H-fors, där jag blev en i gänget omgående - men det uppdraget hade ju en helt annan karaktär än detta. Men jag tycker ändå, trots att jag varit tvungen att komma med rätt så substantiella pekpinnar vid flera tillfällen, att stämningen har varit god och jag tror att jag nått min del av det tänkta målet. Staden är trevlig, annorlunda och det har varit en hel del att se. Även om jag gärna hade ägnat mer tid åt sightseeing. Men nu gläder jag mig åt att komma hem igen. Ett svart moln på himlen är förstås möjligheten av att tories gör ett bättre val än

I onsdags var jag i en medelstor, inte särskilt spännande stad som heter Valmiera. Det var ju inte tid för någon sightseeing där, men på vägen tillbaka till Riga besökte vi Turaida som är en medeltida borg mitt inne i ett naturområde som heter Gauja. Det var ovanligt kuperat för att vara i Lettland. Borgen hade någon anknytning till Erik den fjortonde, men jag fattade faktiskt inte vad. Där fanns också en skulpturpark som hade anknytning till lettisk folkdiktning, stora massiva stenskulpturer som påminde om det man kan se i Vigelandsparken i Oslo. Men mest spännande var berättelsen om Turaidas Ros, en flicka som hellre valde döden än lät sig skändas av en polsk adelsman. Man hade trott att det var en saga, men så hittade man gamla handlingar i ett arkiv som styrkte huvuddragen i den här berättelsen, som har blivit ett lettiskt nationalepos. Fredag eftermiddag tog jag bussen till Vilnius. Det tog fyra timmar men samtidigt fick jag ju se en del av landskapet. Jag bodde på ett alldeles