Helenes bloggdagbok

Nu är det bestämt, jag reser tillbaka till London fredagen den 15 april. Jag börjar känna mig riktigt hemma här, vågar mig till och med på någon lettisk fras när jag är i en butik och då möts jag ofta av ett brett leende, man gillar när någon ändå försöker att använda det här komplicerade språket. Jag hittar i centrum, jag har besökt flera platser utanför Riga och jag klarar av att plocka fram växelpengar utan att kolla valören på varje enskilt mynt. Nu i veckan har jag varit i tre mindre städer, långt bort i öster. Aluksne, Gulbene och Balvi. Fattigdomen är påtaglig, de flesta hus skriker efter renovering, många människor, särskilt de äldre är illa klädda och ser trötta ut. En helt annan verklighet än centrala Riga. Lettland har varit med i EU i ganska många år nu, men det verkar inte som om man har hakat på möjligheterna till EU-bidrag så väl. På nationell nivå ansöker man, men ute kommunerna känner man dåligt till möjligheterna. Det är fortfarande kallt om nätterna och dagstempe

Idag har jag sovmorgon, arbetsdagen börjar med ett möte kl 1130. Igår var vi i Kuldiga, en riktigt mysig liten stad ca 150 km väster om Riga. Centrum är fullt av fina gamla trähus, många av dem skriker efter renovering men det var ändå bättre standard genomsnittligt än på några andra mindre platser som jag besökt. Vi hann med att besöka Kuldigas stora sevärdhet också, vattenfallet Ventas Rumba, Europas bredaste vattenfall. dock inte det högsta. Jag var faktiskt här i april förra året, men det behöll jag för mig själv. Venta rinner ut vid Ventspils, en stad vid Östersjön som har det relativt gott ställt, ja jämfört med andra lettiska städer alltså. Vi skall åka dit om ett par veckor. Nästa vecka skall vi besöka en annan stad som ligger öster om Riga, den heter Gulbene och om den vet jag just nu abslut ingenting mer än att den är ett administrativt centrum för regionen. Den värsta kylan verkar ha gett med sig, och jag får nog nytta av kläderna som jag köpte i H-fors. Det var trevligt a

När solen skiner och det är någon plusgrad, så säjer alla: nu kommer våren. Men inte enligt prognoserna. Minst 2 veckor till med någon plusgrad på dagen och minusgrader om nätterna. I morgon förmiddag tar jag en tur till H-fors för att se om jag kan få tag i några trevliga vårkläder och så skall jag träffa ett par av de trevliga människorna som jag jobbade tillsammans med för ett år sedan. Det tar en dryg timma att flyga dit. I söndags var vi på en riktigt bra operaföreställning, Barberaren i Sevilla bör den heta på svenska. Det var definitivt inte sista gången som jag var på operan i Riga. Innan förestälningen så var vi på en restaurang inne i Vecriga och åt en intressant kall tallrik med tio små rätter på. Vi, det var alltså Dace och hennes föräldrar och jag. Jag föreslog att vi skulle gå till en fiskrestaurang, men det ville inte Dace. Dace är som ni kanske vet en fisk som finns i floderna i England och det var ett stående skämt att man skulle ta med henne till enfickrestaurang

Idag har det varit riktigt milt - två plusgrader. Jag har sett på nyheterna och förstått att temperaturen kryper uppåt, även om det är rätt kallt om nätterna. I kväll har jag varit på konsert, det var en av "kollegerna" vars son är elev på en musikskola där det var eleverna som stod för välljudet. De var otroligt duktiga, vi fick höra en 10-årig flicka som spelade Frühlingsrauschen så Sinding själv hade fått tårar i ögonen, deras lilla orkester spelade Mozart och Bach, en stråkkvartett framförde Vivaldis La Primavera och en annan grupp något av Händel. Sen var det fyra ungdomar som framförde en mix av sången i die Forelle och kvintetten (Schubert alltså) på ett nytt, lekfullt och begåvat sätt. Allt som framfördes hade någon anknytning till våren. Jag är verkligen imponerad av det jag hörde och såg ikväll. Entrébiljetten kostade blygsamma 2 lat, men de bad också om frivilliga donationer till skolans verksamhet. Det var inte svårt att öppna plånboken för ett sånt ändamål. Jag