Helenes bloggdagbok

Nu börjar jag på ny kula med mitt bloggande. Det skall  bli  spännande att se om  inläggen försvinner. Inläggen mellan 2012 och 2016 försvann ut i cyberspace, jag gjorde ett inlägg i november 2016 och ytterligare några till och med januari 2017, de försvann också. Jag har fått hjälp att kolla alla inställningar och har nu bytt mina inloggningsuppgifter.  Det sist som hänt är att en bekantas bekant som kan ta sig in legalt i Bloggers system, har kollat och det verkar inte som om någon någonsin hackat sig in. Mysteriet kvarstår och skam den som ger sig, nu försöker jag igen. Egentligen har  jag inget revolutionerande att berätta, i  alla fall inte  för dem som tillhör  bekantskapskretsen. Jag har ett nytt jobb sedan februari 2017 (fortfarande inom konsult- och uppdragsträsket) , bor kvar i London, fortfarande i Chelsea Harbour och är singel - fortfarande.  Några förändringar? Jag har hittat en pianopedagog som accepterar att jag  dyker upp lite nu och då och jag har skaffat mig ett e

Jag har ju, av sekretesskäl inte varit så flitig med att skriva inlägg här sedan i april. Jobbar man i Kina så får man finna sig i det men det har i all fall blivit 10-15 inlägg sedan dess. Nu, hemkommen till London igen, så tänkte jag uppdatera bloggen - och hoppas att mina uppdrag inte tar mig till Kina igen. Då är alla inlägg från februari 2012 försvunna. Vad har hänt? Jag vet att jag skrev här den trettonde oktober och gratulerade Ester i Halmstad som fyllde fem - och talade om att det var ett paket på väg. Sen fick jag bekräftelse från Marina att paketet hade kommit fram och då gjorde jag ett nytt kort inlägg där jag bl a uttryckte förvåning att det bara tagit sex dagar för paketet att komma från Chongqing till Halmstad. VAD HAR HÄNT? Men det kanske rättar till  sig nu? Hoppas det. Inte för  att mina inlägg är av något litterärt värde, men visst undrar man om det hackas på Blogger. Uppdateringen  får vänta. Jag är i alla fall hemma nu och räknar  med att vara så tills efter

Men - jag har haft så enormt mycket att göra sedan jag skrev sist. Kriserna i PIIGS-länderna har satt vår organisation på prov, vi har fått omdispoinera våra stidskrafter. "Mitt"område har åderlåtits på¨ett par medarbetare, så jag har fått vara borta från London en hel del. Jag har varit i ett snöigt Finland, i ett iskallt Riga och nu senast i ett rätt vårligt Vilnius, kom hem lördag eftermiddag. I går var jag på kontoret och började sammanställa mina rapporter och idag har jag tagit ledigt. Sovmorgon och tvätt, solen börjar synas mellan molnen och jag tror att det är dags för en lång promenad i eftermiddag. Den här veckan skall jag vara i London, åker tillbaka till Vilnius nästa vecka. Tyvärr är prognosen för nästa vecka inte så lysande, riktigt kallt och en del snö. MEN - sen efter en vecka i Vilnius skall jag vara i London tills efter påsk, vi får tre nya medarbetare som skall läras upp. De är välutbildade men har aldrig sysslat med sådant som vi håller på med. Alla tre sk

Det var ett tag sedan sist. Jag har just kommit hem, har ledigt i eftermiddag eftersom min nya tvättmaskin skall levereras och installeras. December blev en hektisk månad. Det var skönt att tillbringa en hel vecka i Chiddingfold, Lena och jag åkte dit den 23 december  på kvällen och hem igen den 30.  Vi blev nio stycken som firade brittisk landsbygdsjul. Lena var ju inte bekant med någon i min släkt, men hon blev snabbt god vän med alla.  Lena firade nyår med några av sina vänner i Croydon och jag var hos Fran och Michael på deras lantställe. Lena tillbringade en månad i Riga och hon trivdes så bra där, både med jobbet, Dace och staden. Sen var hon lite besviken eftersom hon hade tänkt att knyta några kontakter inom Frälsningsarmén där. Men när hon upptackte att två personer, som hon inte hade räknat med skulle arbeta där och som hon verkligen inte gillar, dök upp, så höll hon en låg profil och avlägsnade sig diskret när gudstjänsten var över. Det där med kyrkligt arbete är nog int

Jag har haft det riktigt hett om öronen de senaste veckorna. Vi fick ett nytt uppdrag i Finland och eftersom den i teamet som skulle ta hand om det är helt nyanställd, så fick jag följa med och göra upp kontraktet och få igång processen. Nu var jag inte så ledsen för detta, jag fick ju tillfälle att träffa några av mina vänner där, men det blev en hel arbetsvecka i H-fors och den här veckan har vi varit fullt sysselsatta med planering inför nästa arbetsår. Nu ser jag fram emot en mörk och dyster, fridfull weekend med TV, hämtmat och sovmorgnar. Lena trivs så bra i Riga, och jag förstår precis varför. Det är en fascinerande stad och människorna är så trevliga och så finns det de som i alla fall låter som om Sovjetunionen fortfarande existerade. (D v s varför göra något enkelt om man kan krångla till det...) Som grädde på moset så får hon vara med om en heldag med den högsta chefen "generalen" för Frälsningsarmén nu på söndag. Dace har lovat följa med för mycket blir trolige

Det är stressigt, jobbigt och roligt! Hela förra veckan var jag med Lena Å H i Riga, där hon nu får ta tag i ett stort uppdrag alldeles på egen hand. Vi hade tur och kunde engagera Dace som har varit min tolk, för det här uppdraget som beräknas pågå minst en månad. Dace och Lena fann varann direkt, så det skall nog gå bra. Den här gången gäller uppdraget infrastruktur, ett område som Lena har erfarenhet från sen tidigare. Veckan innan tillbringade jag fyra hela dagar i Bryssel, trist och tungt men nödvändigt. Lena bor kvar här tills vidare, nu hinner hon ju inte leta lägenhet. Men det är trevligt - när hon är här alltså. Idag har jag tagit ledigt, har tid hos min frisör klockan ett och just nu är tvättmaskinen igång. Om jag inte kan värja mig för arbetslusten, så blir det nog ett varv med dammsugaren också.