Helenes bloggdagbok

Nu sitter jag på mitt hotellrum, snön faller utanför och det är -4 ute. Det finns en radiostyrd väderstation på väggen här på hotellrummet och enligt den skall det inte komma mer snö idag. Om jag förstod väderrapporten på TV igår, så kommer snön i morgon och på tisdag och då kan det komma rätt mycket. Det är något fel på fjärrkontrollen till min TV så jag kan bara få in en finskspråkig TV-kanal. De har lovat att skaffa fram en ny fjärrkontroll åt mig, förhoppningsvis idag. Ja, jag iddes inte säja till igår, utan gjorde det först nu innan frukosten. Resan hit gick helt enligt planerna, det som avvek från gängse flygprogram var att det satt en man längst bak i planet (som var knappt halvfullt) och han spelade munspel. Flygvärdinnan berättade för oss att han var professionell musiker som skulle framträda vid en jazzkonsert på kvällen, och han ville öva lite. Det var ingen som opponerade sig mot det, dessutom var han definitivt skicklig på sitt instrument. Rummet är snyggt och praktisk

Ja, då blir det Helsingfors, reser redan på lördag för att hinna acklimatisera mig lite. Det skall faktiskt bli spännande att möta ett nytt land, ny stad, nytt språk, ny affärskultur. Jag har faktiskt varit i Helsingfors en gång, men ärligt talat minns jag inte så mycket av staden mer än att vi plötsligt kom fram till ett torg där en enorm trappa ledde upp till en stor vit, mycket vacker kyrka. Det var en mäktig syn när man helt oförberedd fick den i blickfånget. Nu skall jag göra klart det jag håller på med och sen kan jag vara ledig på fredag, planet går lördag 1120 från Heathrow och är framme i Helsingfors 1620 lokal tid, d v s två timmar före GMT. Restiden är alltså tre timmar. Hotellrum är bokat, det var ett centralt beläget hotell som hette Klaus (om jag minns rätt), de hade "business suite" - alltså rum med en liten "kontorsdel". Jag bekymrar mig mest för vad jag skall ta med mig för kläder... varma kläder... dumt att jag bekymrar mig för sådant eftersom

Glad för att jobben i Trollhättan är räddade, mindre glad över två månader i Helsingfors. För så lär det väl bli nu. Hyvää päivä heter det väl? Och alla konsonanter skall uttalas. Ja, vi får se vad The Boss säjer i morgon.

Det var ett tag sedan jag skrev här, men jag har inte haft något särskilt att skriva om. Jag fortsätter att jobba på kontoret, hur det blir längre fram vet jag inte. The Boss har sagt att vi avvaktar månaden ut, annars blir jag kanske förvisad till Helsingfors i två månader. Det är inget som jag direkt längtar efter, men det kanske blir jättebra. Jag borde ha lärt mig det nu. Numera gillar jag Reykjavik och Stavanger, men ni skulle bara veta hur jag en gång kände det inför 2-3 månader på de platserna. Jag infinner mig på kontoret på morgonen, jobbar, äter lunch med kollegerna (trevligt!) jobbar och åker hem, tar en tur till butiken för att köpa något att äta, läser böcker, ser på TV, har lagat ett par jeans och ett jackfoder som varit trasigt ett par år, städat i skåp och lådor och känner mig nu riktigt, riktigt präktig. Ja, det har väl varit någon kväll när det varit after work med kollegerna också. Men mer spännadne är det inte just nu och egentligen så är jag rätt nöjd med min til

Jo, jag sitter på kontoret om dagarna och lusläser rapporter eller korrekturläser eller redigerar. Det är riktigt trevligt att jobba på hemmaplan, sen gå och handla lite middagsmat efter jobbet och sitta hemma och läsa eller se på TV, gå igenom diverse skåp och lådor och sortera och slänga och känna sig riktigt duktig. Jag var nere i Oxfambutiken med en stor kasse böcker och en nästan lika stor kasse fullt användbara, i vissa fall t o m helt oanvända köksprylar. Om framtiden vet jag inget än så länge, men jag skall på ett möte hos en viss konsultfirma på North Audley Street på torsdag - men det vete sjutton om situationen klarnat tills dess! Sen vet jag inte riktigt vilken min roll kommer att bli, jag skall alltså vara underleverantör till konsultfirman som är utsedd till likvidator... men det klarnar väl om det nu blir något av det. Alternativet skulle eventuellt vara ett 8 v uppdrag i Finland med start i början av februari. The boss var helt övertygad om att finska och svenska var

Ja, nu är det onsdag och här talar man om köld- och snökatastrof. Allt är relativt. Jag fick mail från kusin Susanne i Ekedalen som ligger en bit utanför Tidaholm i Västergötland. Där hade de mer än en halv meter snö och mer var på väg och det var  sexton minusgrader. Hade det varit i England, så vet jag faktiskt inte vad som hade hänt. Det hade förstås lett till totalt sammanbrott i infrastruktur och sjukvård, många hade frusit ihjäl och desto fler hade krävt regeringens avgång. I går kväll var jag ute och åt tillsammans med Nigel, Tracys bror. Hans fru är fortfarande bortrest och nu fick jag veta varför. Hennes far äger ett företag i Indien, och han har legat på sjukhus i Schweiz för att byta en höftled och då är hon där och övervakar verksamheten. Vi var på The Abingdon, som ligger i South Kensington. Franskinspirerat kök och trevlig atmosfär. Ja, så var jag alltså på kontoret och pratade med The Boss igår förmiddag. Han vet inget om uppdraget i Sverige ännu, så vi bestämde att

Vardag igen men jag är ledig idag också, skall till kontoret och tala med The Boss i morgon förmiddag. Och vad har jag gjort sedan sist? Nyårsafton fick jag oväntat besök av Cecilia M, hon hade valt att tillbringa nyårshelgen i London istället för att försöka ta sig hem till Umeå. Hon skulle infinna sig hos en ny klient i Derby i dag, och vågade inte chansa på att vädret skulle ställa till det. Det är minusgrader här i London och det lär vara mycket kallare ju längre norrut man kommer. Cecilia hade en inbjudan till nyårspartaj hos en av sina kolleger och jag hängde med. Det visade sig att jag kände en hel del av gästerna, inte konstigt egentligen eftersom vi jobbar inom besläktade yrken och i företag där man headhuntar folk från varandra. Det var trevligt och alla uppträdde civiliserat. enda problemet var att vi fick ta oss hem (från Barbican) till fots. Det var halt och kallt och det kan tänkas att det berodde på promenaden, men vi var hur pigga som helst när vi vaknade vid tiotid